fröken karlsson

Jag har alltid trott att du skulle vara lång, men inte för lång, lagom liksom. Lite sådär tunn, inte spinkig, men muskler är överskattat enligt mig. Du skulle ju gärna få vara lite sådär blek, solariebögar är inte min grej. Håret fick ju gärna vara lite sådär, långt men inte för långt, lagom. Gärna lite proffsigt ovårdat. Alternativt är min grej, jag vet ju att det är det som får mig på fall. Jag gillar fina ögon, men händerna är viktigare. En del tatueringar är fint. Men inte för mycket. De ska ju inte täcka hela din fina kropp, hellre någon betydelsefull tatuering isåfall. Ålderna spelar ingen roll, det är ju bara en siffra eller hur? Okej, du får gärna inte va under 12. Du ska helst vara vegetarian och veta precis varför. Du vill resa med mig till samma ställen, runt jorden eller bara runt sverige det spelar ingen roll. Med tåg eller till fots, det spelar ingen roll. Vad vi känner för varandra är viktigare eller hur? Du ska veta precis vad du vill i livet, och precis som jag ska du inte förstå dig på alla som lever för att supa och knulla runt. Bättre att sitta på en konsert och sjunga med i de , för oss, välkända låtarna. Du kommer förstå alla mina konstiga ideér och jag kommer förstå dina, jag menar. Man ska vara speciell, ingen vill vara som alla andra? Speciellt inte vi två. Vår kärlek är det viktigaste, men inget är viktigare än våra drömmar. Du gillar att sjunga eller spela. Varför inte båda två? Det är antagligen det du vill jobba med i resten av ditt liv, eller kanske du vill måla? Eller så kanske du bara vill vara en kontorsnisse. Men det gör inget. Du är speciell för mig.

Jag vet att detta inte spelar någon roll, eftersom jag kommer få leva ensam med 26 katter i en liten stuga utan el strax utanför den minsta lilla byhålan i ryssland.