och ingenting hjälper egentligen.
Jag ser ingenting, fastän mina ögon är öppna.
Skriver sms som blir otydliga och ingen förstår vad jag menar.
Julklappsrimmar med hjärtat i halsgropen, gråten i halsen.
För det spelar ingen roll hur vit julen än blir för det är fortfarande bara en jul i mängden.
En till jul då jag är ensam, och alla andra har sina respektive, nya eller samma som förut. Men jag har aldrig haft någon. Jag har alltid varit ensam, inte bara vid jul utan alla årstider, alla månader.
Jag har varit förälskad, men bara i människor som inte älskat tillbaka. Jag har haft otur, skulle vissa säga.
Eller så är det bara så att hon som tror på den eviga kärleken, som letar efter mannen hon bara vill vara med i resten av sitt liv, hon ska leva ensam.
Eller så är det bara så att hon som tror på den eviga kärleken, som letar efter mannen hon bara vill vara med i resten av sitt liv, hon ska leva ensam.
Ja, jag har en deppig kväll.
Men jag såg henne vid bussen idag och mitt hjärta brister ut i gråt och går sönder varje gång. Jag undrar om hon vet. Jag undrar om han vet vilket spektakel det har blivit, han.
be mine, be my man.
kan jag inte bara få hitta en kool katt att bli head over heels med?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar