I alla fall! Vi satt i kyrkan och allt var fint och alla fällde åtminstonde en glädjetår var. Ack, mycket klyschigt.
Sen kom vi hem till Marike och denne mystiske man (förlåt Marike men jag vet inte vem han var!) i deras fantastiska hus med fantastiska bakgård.
Ja allt var fantastiskt. Det dukades upp till en fin fest och allt var så vitt och glatt. Marikes lillebror sjöng en sång (!) kommer dock inte ihåg vilken och så var där något såntdärt hissmusiks-band. Lite förvånande, men de märktes i alla fall inte. Och mitt i alltihopa så sjöng jag Visa vid vindens ängar.
Marike blev superglad & rörd, kanske med tanke på att det är lite av "vår låt". Så kanske borde planera in det på hennes framtida bröllop!
Ungefär såhär fint var det. Åh fantastiskt!
1 kommentar:
ÅÅÅÅÅÅÅH! Det låter så fint, lätt att det ska bli så. Du SKA sjunga den på mitt bröllop. Fy vad fint <33
Skicka en kommentar