tisdag 1 februari 2011
Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din, och att dina ord i natten är det enda som når in
Ibland känner jag mig som om jag den ensammast på jorden, i hela världen. När man inte har gjort någonting alls vettigt på hela dagen och inte fått sms på flera timmar (ibland är det dagar, men just nu är det timmar) och det börjar bli mörkt utanför fönstret. Ni vet när man inte riktigt ser någon utväg på dagen fastän det snart är kväll. När man bara vill gå kilometer efter kilometer när det är så ruskigt kallt att när man äntligen kommer inomhus är ens kinder röda men det gör inget för man får en varm puss ändå. Fast det är ju bara på låtsas.
När man skulle kunna stå i duschen/ligga i badet i flera timmar bara för att bli så varm att man inte känner kalla längre.
Jag har känt sådär lite hela dagenoch det är ju tråkigt men jag vet faktiskt inte varför jag är sånhär. Eller tja, lite kanske men jag har det faktiskt bra.
Nu ska jag värma lite korvgryta och äta middag. Imorgon ska jag fylla i min tatuering förresten! Kommer bli finemang :)
I can't tell you how I feel cause there's no words for that. But trust me I like you.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar