på tal om att låta håret växa ut från pojk-kort

Ni vet nog allihopa, antingen från common sense eller från egna erfarenheter att det är sjukt jävla trist att låta håret växa ut. Och jag blir så trött på alla bloggerskor som har 3 meter förlängingar/eget superlångt hår och sen klipper av det till strax under axlarna och gråter floder för att de har såååååå kort hår. Alltså tjohej!? Har ni sett kortare hår? Antagligen, och det betyder att det finns folk med kortare hår. Axellångt är för mig mellanlångt. Längre än det är långt och kortare än det är helt enkelt kort.

Iallafall, mitt hår är bara ett par ynka centimeter från att vara på mina stolta axlar och det känns sjukt nice, det har tagit sin tid men snart är jag där. Dock ska jag ju fortsätta låta det växa sen, men axlarna har varit mitt delmål länge nu.
Och vet ni vad? Häromdagen blev jag bara så fasligt trött på att ha rött hår. Alltså missförstå mig rätt: jag älskar rött hår, det är så fasansfullt vackert men jag har haft rött hår så länge nu (från födseln höhö, nä men i princip) och jag är redo för en förändring. Så här sitter jag på mitt rum i Växjö och har ont i hårbotten. För typ en timme sen slängde jag i en blondering, mest för att de allra starkaste röda tonerna ska dö lite (sadface) och nu sitter jag med en annan färg i. Och hela tiden innan när jag har haft kort hår har man behövt slänga typ hälften av hårfärgen men idag. Idag säger jag bara, idag behövde jag varenda liten droppe i den dära sablarns flaskan. Åh, denna dagen alltså!

Nu är jag så galet hungrig att jag snart dör men ska tvätta ur färgen innan jag går ner och lagar mat, vill inte se ut som en alien ^^ Så, är ni nyfikna på resultatet eller vad? För vet ni vad? Det är jag :)