står du fast vid det du sa den kvällen, eller det vi bestämde när du fortfarande älskade din flickvän?

Måste bara få skriva av mig.

Du sa mitt i allt kaoset när mitt hjärta blev mer och mer trasigt för varje ord du sa, att om du inte hade varit i den situationen som var då, så skulle du inte tvekat en sekund att vara med mig, på heltid så att säga. Komplimang efter komplimang och en hel massa kyssar. Jag tänkte: detta händer händer inte, han säger inte detta fina fast ändå jobbiga till mig.
Dagen efter var det enda jag kunde tänka på: han var full, han menade inte det han sa. jag var full, vågade jag verkligen säga allt det jag sa om mina känslor för honom?
Modet försvann men kom tillbaka till mig så jag frågade om du menat det du sa. Du sa: ja det är klart.
Jag dog lite av glädje på insidan men sen ändrade du relationsstatus till "i ett förhållande" igen och jag förstod att nu är det kört. På riktigt, förlåter hon honom för en sån grej då är det faktiskt allvar mellan dem Isabell, du kan inte lägga dig i mer här.
Och vi bestämde att vi aldrig skulle bli mer än vänner.
Nu står din relationsstatus på facebook på "singel" igen, två månader senare och direkt blir jag sömnlös och så himla förvirrad och överanalyserande angående allting. VARFÖR?! När vi bestämt så, det får bli bara vänner. Men varför sa du då så den där kvällen?
Åh alltså livet är så knepigt ibland.

Jag bestämde ju mig för att komma över dig. Och nu förstår jag ingenting. Står du fast vid det du sa den kvällen, eller det vi bestämde när du fortfarande älskade din flickvän?