Hur du kan få mig att känna mig så hopplös. Du får mig att känna mig, uppmärksammad. Helt galet. Jag vet bara ditt namn, och du vet säkert ingenting om mig. Du kollar säkert på mig för att du undrar varför gud skapade en sån ful människa. Men du, du är fruktansvärt vacker.
Hur kunde jag ana, det verkar så konstigt.
Alltså, jag tror jag börjar bli gammal. Jag känner mig så vuxen ibland, men oftast så liten. På bussen idag satt det två flickor i kanske tolv årsåldern i sätet bredvid mig. De kollade på mig från hässleholm till vittsjö och jag kände igen det. När jag var sådär tolv år, och ville bli vuxen, men ändå fortfarande leka med barbie och älska nickelodeon, så brukade jag också kolla och fundera på de som var några år äldre än mig. Jag menar, när man är barn, så märker man inte så mycket om det är kanske tre års skillnad på varandra. Men när man blir lite äldre så märks det direkt. Hur kunde man ens längta till att bli sexton? Det är det värsta jag någonsin har varit med om. Och samtidigt har jag precis börjat känns det som. Herregud, jag har så många känslor inför hela vuxengrejen att jag blir galen. Jag känner att jag fortfarande vill vara tio år och gå i trean (?) på Röinge skola. Jag orkar inte tänka på högskolor och framtida bröllopsplaner. Okej, jag fattar. Det behöver inte gå så snabbt. Men det gör det. En av mina gamla barndomsvänner (som förvisso är fem år äldre än mig) har barn nu. Heeeelt galet. Men jag tar mitt liv, i min takt.
Nu ska jag inte tråka ut er mer:D
Du är mitt myggbett om sommarn<3
1 kommentar:
Ja, tiden går väldigt snabbt. Som jag brukar säga vi är snart döda ( lite överdrivet jag vet ) men vi har många härliga år framför oss bella :) vi tar det dag för dag <3
Skicka en kommentar