Att vakna upp en iskall, tidig morgon i ett tält på en full festivalcamping i armarna på en kille man känt ett tag och har haft känslor för till och från. Man är liksom redo att falla handlöst och villkorslöst, redo att bli seriös. Det kan vara det bästa som finns.
Värsta som finns också.
För det kan aldrig bli vi baby, du blir aldrig kär. Jag blir det allt för lätt.
1 kommentar:
Såg er sittandes tillsammans, ni är söta!
Kasta dig ut och glöm rädslan. I slutändan kanske det är värt det. Att tappa fotfästet bland alla rädslor. kram
Skicka en kommentar