Jag har funderat på att nästa gång jag flyttar, kan det vara hemifrån. Vilket känns helt sjukt. Jag känner mig fortfarande som fjorton ibland. Men hallå, jag är sjutton. Om ett år är jag mydig, då börjar det "riktiga" livet. Frågan är om det verkligen blir så som man alltid tänkt sig det? Visst, en hel del grejer kommer bli sjukt najs. Men ändå, efter studenten vill jag ju läsa vidare, men hur ska jag få pengar till det när det inte finns några jobb? Och var ska jag plugga? Göteborg känns som det självklara alternativet, men det känns osm jag kommer så jävla långt hemifrån då. Så, det kanske blir Lund ändå. Men jag är liksom trött på Skåne. Jag vill komma härifrån, men är jag riktigt redo för det? Hmm. 
Usch, jag funderar för mycket. Jag tänkte lägga in en bild på mitt nya hår haha. Blev inte riktigt som jag väntat mig, hon klippte för mycket på luggen, och inte tillräckligt överallt annars. Men det får jag fixa när luggen växt till sig!(:
Nej, nu ska jag återgå till det verkliga livet. Ciao!
4 kommentarer:
Ta en dag i taget :) eller nått. Kanske då det går fel? xD
hmm jag vet va du menar känner exakt likadant, med flytt å sånt ><
ditt hår blev fint ändå:D<3
Usch ja! Hemskt och tänka så xD
Du är super snygg i håret! <333
Æh. Man ær inte særskilt vuxen nær man ær 18. Det ær en myt. Jag børjar kænna mej lite vuxen nu. Men jag ær ju som bekant lite ældre æn 18. Det ær ok att va liten & førvirrad. Och så får man va det helt enkelt. Tills man inte ær det længre. Allt blir så bra så bra så bra. Det lovar jag.
Skicka en kommentar