Sitter i skolan och chillidillar lite. Skriver lite smått på mitt förord till Mediafestivalens program. Jag känner mig hedrad som fick göra det minsann.
Oh, igår när jag satt på bussen hem fick jag en sån oerhörd tom känsla inom mig. Kändes som om jag försvann och exploderade samtidigt.
Det kändes som jag var helt ensam i hela världen och att jag hade glömt att säga hejdå till de jag älskar.
Väldigt vemodigt, hade jag inte träffat mamma inne på Ica en liten stund senare hade gråten i halsen istället funnit sig i ögonen.
Nu mår jag bättre. Vaknade upp med världens sämsta hårdag, haha :]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar