[första dikten jag skrivit på flera veckor. jag tror jag har tappat bort hur man gör]
jag hatar denna kärleken den stryper mig inifrån
kan inte sluta tänka på han som inte bryr sig ett skit om mig
idiotiskt
tiden rinner ut ur mina fingrar, genom mitt hår
som sand på sommaren
ingen tid kvar för tonårskärlek, tiden är snart slut för det
lås in mig i mig i dig i oss
det finns ingenting som oss
finns inget vi
spola tillbaka tiden, inga känslor för honom
spola fram tiden
femhundra dagar av sommar
jag behöver bli träffad i huvudet av en blixt
blixtkär, samtidigt
är inte bra på, fungerar inte, att vara långsamt kär
låta det byggas upp
som att spela ping pong pingis med mitt hjärta
pang
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar