Jag blir orolig för saker som att jag har tappat bort alla mina vänner någonstans på vägen, att jag kommer väga 100 kg vid årets slut, att jag kommer vara helt hjärndöd. Men allra mest oroar jag mig för hela universitetsgrejen, jag måste få en lägenhet och jag har ingen aning om hur man börjar om på nytt i en helt ny stad? Tänk så är alla mina kurskamrater typ dumma? Haha, nej men tänk så kommer jag vara totalt ensam även i Växjö? Tänk om jag inte kommer in på kursen jag vill läsa? Vad gör jag då? För jag kan omöjligt ligga och mögla här ett halvår till. Det går inte!
Jag är så jävla trött på mig själv, det kan inte ens gå en timme utan att jag tänker på att äta, brukar inte folk sluta äta när de mår dåligt?
Helt allvarligt talat behöver jag en förändring i mitt liv och den förändringen sker när jag kommer in i Växjö, när jag får en fin lägenhet och när jag börjar om. I januari.Så måste det vara. Jag kan inte hålla på & tänka på något annat.
Nu: mer O.C
1 kommentar:
Men det kommer ju gå fint, det vet ju du också. Och du har ju mig, så glöm att du blir ensam :D
och det är ju gott att äta... :O skulle gärna byta med dig (A)
Skicka en kommentar