fröken karlsson

Landet jag befinner mig i är i total chock och det är jag också. Jag är ju visserligen många många mil från Oslo och Utöya men det är lika obehagligt ändå. Jag kan inte förstå riktigt vad som hänt och vårt internet här är så dåligt och ingen teve har vi heller. Så det är ganska svårt att hänga med ordentligt i alla nyhetskanaler och tidningar på internet.
Jag började jobba klockan 9 imorse och ungefär en timme senare kom en av ägarna till hotellet (alltså min chef) ner med tårar i ögonen och jag förstod ganska fort att det skulle bli en konstig dag på jobbet. Det har varit svårt att faktiskt prata med norrmännen här idag för alla känns lite borta i tanken och man känner ju sig lite som en hycklare när man blir så himla berörd av detta men inte all svält, våldtäkter, och andra mord och skit som begås runt om i världen. Men på riktigt så är det här helt sjukt och galet och tokigt och allt sånt och det är så nära inpå en. Läste den här bloggen och började nästan gråta. Herregud, vart är världen påväg?